Sjukfrånvaro är inte otur, det är ledningens ansvar

Alla säger att hälsa är viktigt, få räknar på den. Sjukfrånvaro betraktas ofta som ett utfall något som händer. Men i praktiken är den en av de största påverkbara kostnadsposterna i många organisationer. Trots det är det förvånansvärt få bolag som behandlar den som en strategisk investering eller en finansiell risk i budgetarbetet. Förebyggande hälsa blir därför lätt en värderingsfråga istället för en affärsfråga.

Men vad händer om vi räknar?

Ett enkelt räkneexempel

Tänk er ett bolag med 500 anställda och en genomsnittlig årslön på 500 000 kronor. Den totala lönekostnaden ligger då runt 250 miljoner kronor per år.

Om sjukfrånvaron är 6 procent innebär det att motsvarande 30 heltidstjänster är borta under året. Enbart i lönekostnad motsvarar det 15 miljoner kronor. Lägg till produktionsbortfall, ökad belastning på kollegor, vikarier, förseningar och kvalitetsbrister – och den faktiska kostnaden är ofta betydligt högre.

Anta att organisationen genom strukturerat förebyggande arbete lyckas minska sjukfrånvaron från 6 till 5 procent. Det motsvarar fem heltidstjänster i frigjord kapacitet – cirka 2,5 miljoner kronor i direkt lönekostnad, innan vi ens räknar in de indirekta effekterna.

För ett bolag med 8 procents rörelsemarginal skulle det krävas drygt 30 miljoner kronor i ökad omsättning för att skapa samma resultatförbättring.

Plötsligt framstår förebyggande hälsa inte som en mjuk satsning – utan som en lönsam effektivisering.

Vems ansvar är hälsa?

Här uppstår ofta en ideologisk diskussion. Är det individens ansvar att sova bättre, träna mer och hantera stress? Ja delvis.

Men det är organisationen som sätter ramarna. Arbetsbelastning, ledarskap, kultur, grad av autonomi och möjlighet till återhämtning formas inte av individen ensam. De är strukturella faktorer.

Att lägga hela ansvaret på individen är förenklat. Att bortse från individens roll är lika fel.

Hälsa uppstår i samspelet men makten över systemet ligger i hög grad hos arbetsgivaren. Det är därför frågan om förebyggande hälsa i grunden är en styrelse- och ledningsfråga. Den handlar om risk, kapital och långsiktig konkurrenskraft.

Många följer sjukfrånvaro i procent. Färre översätter den till kronor och strategisk risk. Ännu färre sätter ett tydligt mål för avkastning på preventiva insatser.

Så länge förebyggande hälsa ses som en kostnad är den lätt att prioritera bort. När den istället behandlas som en investering i produktiv kapacitet förändras perspektivet.

Frågan är inte om förebyggande hälsa har en ROI, frågan är varför så få organisationer räknar på den.