Alla jobb sliter, men på olika sätt

Att förebygga morgondagens ohälsa kräver att vi förstår att belastning inte är en och samma sak utan ser fundamentalt olika ut beroende på var och hur vi arbetar.

När vi pratar om hälsa i arbetslivet pratar vi ofta som om arbetet vore likadant för alla. Men det är det inte och den skillnaden är avgörande.

Det som sliter är inte alltid det vi ser

Det som belastar en person i ett yrke är inte samma sak som det som belastar någon i ett annat. Ändå möter vi ofta åtgärder och insatser som behandlar arbetslivet som en homogen massa en och samma lösning för vitt skilda verkligheter.

För att verkligen förebygga ohälsa behöver vi först förstå hur belastning faktiskt ser ut. Den uppstår längs tre olika dimensioner som ofta samverkar, men sällan väger lika tungt i alla yrken.

01 Fysisk

Repetitiva rörelser, tunga lyft, oregelbundna arbetstider. Synlig och mätbar men inte alltid prioriterad.

02 Mentalt

Tempo, komplexitet, tillgänglighetskrav. Osynlig men lika påtaglig och svårare att sätta gränser för.

03 Emotionell

Att möta människors behov, konflikter och utsatthet. Kräver närvaro och tar energi som sällan syns i statistiken.

Den fysiska belastningen – synlig men underskattad

Inom vård, bygg, transport och service är det ofta kroppen som sätter gränsen. Rörelser som upprepas dag efter dag, lyft som gradvis bryter ned leder och muskler, arbetstider som rubbas och aldrig låter dygnsrytmen återställa sig.

Forskning från Karolinska Institutet visar att anställda i fysiskt krävande yrken löper avsevärt högre risk för tidig sjukpension och att belastningsrelaterade skador är starkt kopplade till just repetition och begränsad återhämtningstid.^¹

Det är en belastning som syns. Men det är inte den enda.

Den mentala belastningen, osynlig men lika påtaglig

I andra delar av arbetslivet är kraven av ett annat slag. Det handlar om att hantera komplex information, fatta beslut under tidspress och ständigt vara tillgänglig utan att det finns ett naturligt slut på arbetsdagen.

"Höga krav i kombination med låg kontroll över den egna situationen är en av de mest välbelagda riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdom och utmattning."

Krav-kontroll-modellen, utvecklad av Robert Karasek och Töres Theorell, är ett av arbetslivsfältets mest citerade ramverk.^² Den visar att det inte är krav i sig som gör oss sjuka –utan kombinationen av höga krav och liten möjlighet att påverka sin situation. En insikt som är direkt tillämpbar på stora delar av dagens kunskapsekonomi.

Den emotionella belastningen – mest osynlig av alla

Att arbeta med och för människor kräver mer än kompetens. Det kräver närvaro. I skola, vård, handel och service möter anställda dagligen behov, konflikter, sårbarhet och förväntningar och förväntas hantera allt detta utan att det syns utåt.

Christina Maslach, som forskat på utmattningssyndrom sedan 1970-talet, visar att emotionell utmattning är den centrala komponenten i det vi kallar burnout och att den uppstår just när det emotionella givandet överskrider möjligheten att återhämta sig.^³

Det är ett arbete som tar energi på ett sätt som sällan mäts, registreras eller ens erkänns i hälsostatistiken.

Möjligheten att påverka, en ojämnt fördelad resurs

Belastning är bara halva bilden. Den andra halvan handlar om förutsättningarna att hantera den.

I vissa roller finns flexibilitet. Möjlighet att styra sin dag, prioritera om, ta en paus när kroppen eller huvudet signalerar att det behövs, i andra är ramarna helt satta. Scheman ska följas, bemanning ska hållas, uppgifter ska lösas oavsett hur dagen ser ut.

Viktig insikt

SBU:s systematiska översikt om arbetsrelaterad psykisk ohälsa slår fast att låg grad av egenkontroll i arbetet är en av de starkaste prediktorerna för depression och ångest bland yrkesarbetande starkare än arbetsbelastning i sig.^⁴

Det gör att förutsättningarna för att hantera belastning ser radikalt olika ut, inte bara mellan branscher, utan ofta inom samma organisation.

En och samma lösning räcker inte

När vi försöker möta dessa utmaningar med standardiserade insatser riskerar vi att missa målet helt. Det som fungerar i ett kontorsbaserat arbete fungerar inte nödvändigtvis i en verksamhet där arbetet styrs av andra krav och villkor.

Det som hjälper i ett fysiskt krävande yrke är inte alltid det som gör skillnad när belastningen främst är mental eller emotionell, och det som ger en chef kontroll och återhämtning är sällan tillgängligt för den som saknar den flexibiliteten.

Hälsa i arbetslivet kan inte standardiseras. Den behöver förstås i sitt sammanhang i hur arbetet faktiskt ser ut, i vilka krav som ställs, och i vilka möjligheter människor faktiskt har att påverka sin situation.

Först när vi tar hänsyn till de skillnaderna kan vi börja skapa insatser som gör verklig skillnad. Inte generella lösningar, utan lösningar som fungerar där människor faktiskt arbetar.

Källor & vidare läsning

1

Karolinska Institutet / Institutet för miljömedicin. Forskning om belastningsergonomi och tidig sjukpension i fysiskt krävande yrken. Se bl.a. Westerlund m.fl., Occupational & Environmental Medicine, 2009.

2

Karasek, R. & Theorell, T. Healthy Work: Stress, Productivity, and the Reconstruction of Working Life. Basic Books, 1990. Grundläggande för krav-kontroll-modellen och dess koppling till hjärt-kärlsjukdom.

3

Maslach, C. & Leiter, M.P. The Truth About Burnout. Jossey-Bass, 1997. Samt Maslach Burnout Inventory (MBI) – det mest använda instrumentet för att mäta emotionell utmattning i arbetslivet.

4

SBU – Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Arbetsrelaterade orsaker till psykisk ohälsa. Rapport 2014. Systematisk genomgång av evidens kring egenkontroll, krav och psykisk hälsa. sbu.se