En global standard för kvinnors hälsa finns nu!

Frågan är om arbetsgivare tänker använda den?

För första gången finns en global standard som specifikt adresserar kvinnors hälsa på

arbetsplatsen. ISO 45010 sätter menstruation och klimakteriebesvär på samma karta som resten av det systematiska arbetsmiljöarbetet, inte som en privat fråga varje kvinna får hantera på egen hand, utan som en del av arbetsgivarens ansvar.

Det är efterlängtat. Och det är otillräckligt om det stannar vid ett dokument i en pärm.

Ett problem som länge kallats privat

Barnmorskan Karin Eriksson på Ester Care, som varit med och format standarden genom Sveriges deltagande i SIS internationella arbetsgrupp, beskriver ett mönster hon mött genom hela sitt yrkesliv, kvinnor som inte vågar berätta för sin chef varför de behöver gå hem, eller som burit på besvär i flera år utan att veta att det går att få hjälp. Tystnaden har ett pris i sjukfrånvaro, i sämre förutsättningar att prestera, och i förlängningen i att kvinnor lämnar arbetsmarknaden i förtid.

Det är, som Eriksson själv formulerar det, ett folkhälsoproblem som länge behandlats som en privatsak.

Det som gör ISO 45010 betydelsefull är inte bara att den finns, utan vad den löser: avsaknaden av ett gemensamt ramverk för vad arbetsgivare faktiskt bör göra. Många vill agera rätt men saknar en tydlig utgångspunkt för vilka anpassningar som gör skillnad. Standarden ger den utgångspunkten  och samtidigt en form av legitimitet åt frågor som alltför länge betraktats som något extra snarare än en del av det ordinarie arbetsmiljöarbetet.

Varför det inte räcker att standarden finns

Men ett ramverk är bara ett verktyg. Den verkliga förändringen sker inte i standardens text, utan i om arbetsgivare faktiskt väljer att använda den. Historien om arbetsmiljöarbete är full av välmenande riktlinjer som aldrig omsattes i praktisk handling, helt enkelt för att ingen aktivt tog tag i implementeringen.

Det är också här kopplingen till ett bredare mönster blir tydlig. Kvinnors hälsa på arbetsplatsen, menscykeln, graviditeten, klimakteriet, den psykiska hälsan hänger sällan ihop med bristande kunskap hos arbetsgivare. Den hänger ihop med att frågorna aldrig fått en tydlig plats i det systematiska arbetsmiljöarbetet, och därför riskerar att falla mellan stolarna även när viljan att göra rätt finns. ISO 45010 adresserar just det glappet, men bara om arbetsgivare tar det första steget att faktiskt implementera det.

Vad som krävs nu

Att sätta kvinnors hälsa på samma nivå som resten av arbetsmiljöarbetet handlar inte om att särskilja eller peka ut. Det handlar om att skapa lika förutsättningar för en verklighet som redan finns, att kroppen påverkar arbetsförmågan för alla, och att den utgångspunkten länge tagits för given för vissa hälsofrågor men inte för andra.

Arbetsgivare som vill ligga i framkant behöver börja med att faktiskt läsa standarden, involvera företagshälsovård och HR i hur den kan implementeras, och göra menstruations- och klimakteriehälsa till en synlig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet, inte en fråga som hanteras informellt när den uppstår.

ISO 45010 är en bra början. Men den är inte slutmålet. Det är arbetsgivarna som avgör om den blir verklig förändring eller ett dokument som aldrig implementeras.

Den här artikeln knyter an till vår artikelserie "Halva arbetskraften — hela människan" om kvinnors hälsa i arbetslivet. Hos Holistal ser vi det systematiska arbetet med kvinnors hälsa som en självklar del av ett bredare förebyggande hälsoarbete på arbetsplatsen.

Birgitta Thörn

VD, Holistal