Stress och metabol hälsa, när kroppen aldrig får koppla av

Vi pratar om stress som en känsla, men rent kemiskt är det något helt annat, ett system i kroppen som sätts i ständig beredskap.

När hjärnan tolkar en situation som hotfull eller pressande aktiveras HPA, hypotalamus, hypofysen och binjurarna och kroppen frisätter kortisol. I en akut situation är det en välfungerande mekanism, kortisol frigör snabbt energi genom att höja blodsockret, så att kroppen har bränsle att hantera det som händer. Problemet uppstår när den beredskapen aldrig får slås av.

Vad händer i kroppen när stressen blir kronisk

Vid återkommande eller långvarig stress förblir kortisolnivåerna förhöjda även när det akuta hotet är borta. Det påverkar hur känsliga cellerna är för insulin, ju mer kortisol, desto svårare får kroppen att reglera blodsockret effektivt. En studie på över 700 anställda vid fyra företag i Peking visade att just de mest arbetsrelaterade stressfaktorerna,  höga krav och otrygghet i anställningen  hängde samman med både högre kortisolnivåer och sämre insulinkänslighet, mätt med det etablerade måttet HOMA-IR. Sambandet kvarstod även efter att forskarna kontrollerat för andra faktorer.

Det är samma mekanism som ligger bakom uttryck som "stressmage" och "stressätande". Kortisol påverkar inte bara blodsockret utan även var i kroppen fett lagras, med en tendens att gynna bukfetma, en av byggstenarna i metabolt syndrom.

 Det organisatoriska perspektivet

Det tydligaste beviset för sambandet mellan arbetsrelaterad stress och metabol hälsa kommer från Whitehall II-studien, en av de mest citerade longitudinella studierna inom området. Forskarna följde drygt 10 300 brittiska statstjänstemän under 14 år och fann en dos-responssamband, ju mer exponering för arbetsrelaterad stress över tid, desto högre risk för metabolt syndrom — oberoende av andra kända riskfaktorer som kost, rökning och fysisk aktivitet.

Det här är en viktig nyans. Det handlar inte om att stress är en av flera faktorer bland andra, utan att den verkar ha en effekt som inte kan förklaras bort av livsstil, med andra ord, en anställd kan äta bra och röra på sig regelbundet, men om arbetssituationen innebär kontinuerlig hög press och låg kontroll kvarstår ändå en förhöjd risk.

Den strukturella slutsatsen

Det här flyttar frågan om stresshantering från något som primärt handlar om enskilda copingstrategier till något som handlar om hur arbetet är organiserat. Kortisolsystemet reagerar inte i första hand på hur många avslappningsövningar en medarbetare gör på fritiden, utan på hur vardagen faktiskt är strukturerad, arbetsbelastning, grad av kontroll, förutsägbarhet och återkommande press.

Det innebär inte att individuella verktyg för återhämtning saknar värde. Men om den underliggande arbetsbelastningen förblir konstant hög, arbetar de verktygen mot en motvind som sällan går att kompensera bort på egen hand.

I nästa del i serien fortsätter vi med hur rörelse och stillasittande direkt kopplas till samma metabola processer och varför en kort promenad har en mätbar fysiologisk effekt som sträcker sig långt bortom kalorier.

Källor: Chandola, Brunner & Marmot, BMJ (2006), Whitehall II-studien; Yan et al., Journal of Epidemiology (2016), studie om arbetsrelaterad stress, kortisol och insulinresistens.