Sömn och metabol hälsa, när kroppen inte hinner återställa balansen

Sömn brukar ses som återhämtning för hjärnan, men kroppens ämnesomsättning håller räkningen minst lika noga.

Redan efter en enda natt med kraftigt förkortad sömn går det att mäta tydliga förändringar i hur kroppen hanterar blodsocker. Det är inte en gradvis process som kräver veckor av sömnbrist för att synas, förändringarna registreras snabbt, och de påverkar direkt hur kroppen fungerar nästa dag.

Vad händer i kroppen vid sömnbrist

I kontrollerade sömnstudier, där friska personer fått sova betydligt kortare än normalt under några nätter i rad, syns en tydlig försämring av glukostoleransen och insulinkänsligheten, utan att kroppens insulinproducerande celler kompenserar tillräckligt. Resultatet blir en försämrad förmåga att reglera blodsockret, ett tillstånd som i vanliga fall förknippas med långt äldre eller mer belastade kroppar.

Sömnbrist påverkar också de hormoner som styr hunger och mättnad. I en klassisk studie fick friska män sova enbart fyra timmar per natt under två nätter. Resultatet; mättnadshormonet leptin sjönk med 18 procent, medan hungerhormonet ghrelin steg med 28 procent. Deltagarna rapporterade samtidigt en tydlig ökning av hunger och aptit,  med ett specifikt sug efter energität, sockerrik mat. Det är alltså inte bristande viljestyrka som ligger bakom suget efter snabb energi dagen efter en dålig natt, utan en mätbar hormonell förskjutning.

 Det organisatoriska perspektivet

Sambandet är inte bara ett laboratoriefenomen. Befolkningsstudier visar samma mönster i vardagen. Kort sömnduration hänger samman med högre risk för typ 2-diabetes, och sambandet mellan sömnlängd och metabolt syndrom följer ett U-format mönster, både för lite och för mycket sömn är förknippat med förhöjd risk, med lägst risk runt sex till åtta timmars sömn. En metaanalys uppskattar att kort sömn ökar risken för typ 2-diabetes med omkring 30 procent jämfört med normal sömnlängd.

För en arbetsplats innebär det att sömnbrist inte bara är en fråga om trötthet eller nedsatt koncentration under dagen, även om det i sig påverkar prestationsförmåga. Det är också en fråga om hur kroppen hanterar energi och aptit, med konsekvenser som sträcker sig långt bortom den enskilda arbetsdagen.

Den strukturella slutsatsen

Precis som med stress och stillasittande formas sömnkvalitet till stor del av faktorer utanför individens direkta kontroll, arbetstider, tillgänglighetskrav, oregelbundna scheman och den mentala belastning som följer med hög arbetsbörda. En medarbetare med goda sömnvanor kan ändå hamna i en situation där sena mejl, oregelbundna arbetstider eller ihållande stress gör det svårt att sova tillräckligt.

Det här knyter samman de tre tidigare delarna i serien. Stress höjer kortisol, som i sin tur försämrar sömnkvaliteten. Stillasittande dagar utan tillräcklig rörelse försämrar sömnens djup och dålig sömn förstärker i sin tur både stressreaktionen och suget efter snabb energi. De fyra grundstenarna i metabol hälsa, definition, stress, rörelse och sömn hänger inte samman av en slump. De förstärker varandra, i båda riktningar.

Det är den insikten som gör metabol hälsa till mer än fyra separata ämnen. Det är ett system, och det kräver att arbetsplatser börjar se det som ett system också, snarare än fyra fristående initiativ.

Källor: Spiegel, Leproult & Van Cauter, The Lancet (1999), om sömnbrist och glukostolerans; Spiegel et al., Annals of Internal Medicine (2004), om sömnbrist, leptin och ghrelin; Morselli, Leproult, Balbo & Spiegel, Best Practice & Research Clinical Endocrinology & Metabolism (2010), översikt om sömnlängd, glukosmetabolism och aptit; systematisk översikt om sömnlängd, metabolt syndrom och typ 2-diabetesrisk.