Vi kan inte försörja fler pensionärer om de arbetande är sjuka

Sverige står inför en tydlig demografisk förändring. Vi lever längre än tidigare generationer och andelen äldre i befolkningen ökar snabbt. Samtidigt förväntas en mindre del av befolkningen vara i arbetsför ålder. Det innebär att färre yrkesverksamma i framtiden ska försörja fler pensionärer.

I den politiska debatten handlar lösningen ofta om pensionsålder. Resonemanget är att vi behöver arbeta längre för att pensionssystemet ska hålla.

"Men mitt i den diskussionen missas ofta en avgörande fråga"

Hur mår egentligen den arbetskraft som ska bära systemet?

Enligt analyser från Statistiska centralbyrån väntas antalet personer över 80 år i Sverige öka kraftigt de kommande decennierna. Samtidigt stiger den så kallade försörjningskvoten, alltså hur många personer varje yrkesverksam i genomsnitt behöver försörja genom skatter och arbete. Redan i dag är situationen mer ansträngd än många tror. Bara omkring hälften av Sveriges befolkning är i arbete. Drygt en tredjedel står utanför arbetsmarknaden eftersom de är barn eller pensionärer, medan resten består av studerande, arbetslösa eller personer som är sjukskrivna.

Det innebär att den grupp som faktiskt arbetar redan i dag bär en stor del av finansieringen av välfärden.

Samtidigt visar nya siffror från Avonova, baserade på MedHelp Cares databas med statistik från över 200 000 medarbetare i 500 svenska bolag, att den totala sjukfrånvaron visserligen minskade under 2025. Det är en positiv utveckling för andra året i rad.

Men bakom siffrorna finns en mer bekymmersam bild. Över 55 procent av frånvaron består av långtidssjukskrivningar, och den andelen rör sig nästan inte alls. När människor fastnar i långa sjukperioder ökar risken att de tappar fotfästet i arbetslivet. Samtidigt stiger kostnaderna snabbt för både företag och samhälle.

Försäkringskassans statistik visar att mellan 620 000 och 630 000 personer varje år får sjukpenning i Sverige. Sjukskrivningar är vanligast i åldrarna 50–59 år. Samtidigt är en stor del av dem som får sjukersättning i dag mellan 60 och 65 år.

Det innebär att många lämnar arbetslivet tidigare än planerat, just i de åldrar där arbetskraften blir allt viktigare för att upprätthålla skatteintäkter, kompetens och produktivitet.

Bakom många av de längre sjukfallen finns psykiska diagnoser eller muskuloskeletala besvär, som rygg- och ledproblem, enligt analyser från AFA Försäkring.

När arbetskraften samtidigt blir äldre förstärks konsekvenserna ytterligare

Varje år som människor lämnar arbetslivet tidigare än planerat innebär förlorad kompetens, lägre produktivitet och minskade skatteintäkter. På sikt påverkar det hela samhällsekonomin.

"Det gör hälsa till en ekonomisk fråga"

Flera analyser, bland annat från Skandia, visar att investeringar i förebyggande hälsa kan ge betydande samhällsekonomiska effekter. När sjukskrivningar minskar och människor kan arbeta längre stärks både företagens konkurrenskraft och samhällets långsiktiga hållbarhet.

Forskning från bland annat Mälardalens universitet pekar också på att förebyggande arbete och tidiga insatser i arbetslivet är avgörande för att minska långvarig sjukfrånvaro och skapa ett mer hållbart arbetsliv.

Det förändrar perspektivet på pensionsdebatten.

Frågan handlar inte enbart om hur många år människor lever eller vid vilken ålder pensionen tas ut. Den handlar i allt större utsträckning om hur länge människor kan arbeta med bibehållen hälsa. När arbetskraften åldras blir varje friskt arbetsår mer värdefullt, för individen, för företagen och för samhället.

I den meningen är hälsa inte bara en välfärdsfråga, den är en framtidsfråga för hela Sveriges ekonomi. För i slutändan avgörs inte pensionssystemets hållbarhet bara av hur många pensionärer vi har, den avgörs av hur friska de som arbetar är!