Halva arbetskraften – hela människan

Del 5: Från kunskap till handling – vad gör hållbara beteenden möjliga för kvinnor?

Hur skapar vi ett arbetsliv där fler håller sig friska – längre?

Det är en fråga som blir allt viktigare i takt med att kunskapen om hälsa växer.

Vi vet idag mer än någonsin om kvinnors hälsa. Vi vet hur menscykeln påverkar energi och kognition. Vi vet vad graviditeten kan signalera om framtida hälsorisker. Vi vet hur klimakteriet påverkar sömn, minne och arbetsförmåga. Vi vet också betydligt mer om varför psykisk ohälsa drabbar kvinnor oftare än män.

Men om kunskapen finns – varför ser vi då inte större förändringar?

Svaret är enkelt, men samtidigt utmanande: Kunskap är början, inte målet.

Gapet mellan att veta och att göra

Inom forskningen talar man om knowledge-behavior gap – kunskap–handlingsgapet. Det beskriver skillnaden mellan det vi vet är bra för oss och det vi faktiskt gör.

Det gäller de flesta områden inom hälsa, men blir särskilt tydligt när det gäller kvinnors hälsa.

En kvinna kan veta exakt varför energin varierar under menscykeln. Hon kan förstå att minnespåverkan under perimenopausen är hormonellt betingad och inte ett tecken på sämre prestation. Den kunskapen kan skapa trygghet, men den förändrar inte automatiskt arbetsdagen.

Kunskap flyttar sällan ett möte, skapar inte fler pauser eller ger utrymme för återhämtning i en pressad organisation. Forskningen visar att det främst är psykologiska, sociala och organisatoriska faktorer som avgör om kunskap omsätts till handling. Information är nödvändig, men den är sällan tillräcklig.

Därför räcker information inte

Ett av de mest etablerade ramverken är COM-B-modellen, utvecklad av Susan Michie och kollegor vid University College London.

Modellen beskriver tre förutsättningar som måste finnas samtidigt för att ett beteende ska bli möjligt: förmågan att kunna göra det, en miljö som faktiskt stödjer beteendet, och motivationen att vilja göra det.

Det är ofta möjligheten som saknas. En kvinna kan ha både kunskap och motivation. Men om mötesstrukturen inte tillåter återhämtning, om kulturen premierar ständig tillgänglighet eller om ingen vågar prata om klimakteriet, blir kunskapen just bara kunskap.

Beteendeforskaren BJ Fogg visar samma sak i sin forskning. Små förändringar i miljön leder oftare till hållbara beteenden än stora satsningar på motivation. Det är enklare att skapa vanor när omgivningen hjälper oss än när den motarbetar oss.

Självtillit gör skillnaden

En annan faktor återkommer gång på gång i forskningen: self-efficacy – tron på den egna förmågan. Det knyter an till föregående del i den här serien om psykologiskt kapital. Hopp, självtillit, resiliens och optimism hjälper oss inte bara att hantera motgångar. De avgör också om kunskap blir till handling.

Och precis som vi konstaterade då är det inget människor antingen har eller saknar. Det är något arbetsplatsen kan stärka  eller försvaga.

Vad organisationer kan göra

Hållbara beteendeförändringar skapas sällan genom en enskild hälsovecka eller inspirationsföreläsning. De skapas genom struktur och kontinuitet, genom ledarskap som håller frågan levande över tid, och genom en arbetsmiljö där det hälsosamma valet också är det enkla valet. Det handlar om att skapa en kultur där återhämtning inte ses som ett undantag utan som en förutsättning för långsiktig prestation. Där biologiska och psykologiska förutsättningar får finnas utan att döljas eller förklaras bort.

Hur skapar vi ett arbetsliv där fler håller sig friska – längre?

På Holistal tror vi att svaret börjar med ett systematiskt hälsofrämjande arbete där forskning, mätbara beteendeförändringar och långsiktigt ledarskap samverkar. För när kunskap omsätts i handling skapas verklig förändring – för individen, arbetsplatsen och samhället.

Källor: Susan Michie m.fl. – COM-B-modellen (University College London); BJ Fogg – Behavior Design Model (Stanford Behavior Design Lab); forskningsöversikter om knowledge-behavior gap och self-efficacy inom hälsopromotion.